Sakletare, yoga och Koh Lanta!
Det börjar närma sig hemfärd och på onsdag kommer Asian Tigers och packar ihop vårt hem. Det innebär att jag åker runt för att hinna köpa ihop de saker vi vill ha med oss hem. Det blir nog en asiatisk touch i vår framtida inredning för att det har något vilsamt över sig
sig. En Buddha i sten blir det alldeles säkert ... Här visar jag Nina, Mica och Bodil de fina "affärerna" i mina trakter.
På samma gata åkte jag och Susann för att hitta en lämplig kruka till ett träd hon köpt för att ha inomhus. Det blev så fint!
En "Mandala" vill jag också gärna ha hemma i Duvbo. De tillverkas i Chang Mai i Thailand, men finns att köpa i Sverige till samma pengar som i Thailand.
Några fina tavlor från Bali har vi också införskaffat bland annat den här "masterpiecen".
Vi har varit några dagar till Koh Lanta. En timme med flyg till Krabi och sedan en taxiresa på fem timmar (normalt 2 h) p g a att det är lågvatten så den stora färjan går inte. Men väl framme var det glömt.
Ulli och Peter flyttade till Koh Lanta för två år sedan och nu har de en jättefin villa på Long Beachstranden och en restaurang "Thaimout" en kort strandpromenad hemifrån. På Thaimout var det fullsatt varenda kväll vi var där och förutom god mat spelar och sjunger duktiga Ulli varenda kväll. Så himla mysigt! Jessica och Oscar timade också in så att vi var där samtidigt och vi fick några riktigt härliga dagar tillsammans.
Förutom sol, bad och massage började vi med yoga på morgonen på Thaimouts trädäck.
Svårslagen vy och en mycket skön start på dagen.
En och annan skön långpromenad på stranden blev det förstås också.
Fina solnedgångar...
Strawberry Daiquries var vår favoritdryck på Thaimout.
Utflykt till Saladan som är den stora staden på ön och där passade vi på att köpa en bananpannkaka med choklad. Mums! Mums!
En dag hyrde vi en moppe och hann nästan hela ön runt på vår dagsutflykt.
Avslutade vår sköna dag med att äta på TripAdvisor nummer ett och maten var himmelsk!
Här bodde vi!
Tänk att om exakt en vecka sätter vi oss på flyget nu och vårt fantastiska äventyr är då över. Det är med mycket blandade känslor vi lämnar Kuala Lumpur...Vår underbara stad sedan 2 1/2 år tillbaka. Jag ser fram emot att träffa alla fina vänner, våra döttrar och familjen, men kylan och mörkret skulle jag klara mig utan. Vi ses snart. Kram på er och jag är mycket tacksam för de här åren och vårt äventyr.
Överraskning, avsked och Gong Xi Fa Cai!
Det är helt galet, men vi lämnar vårt älskade Kuala Lumpur den 2 mars. Vi har bara nio dagar kvar i landet och några nätter kvar i huset. Sista dagarna ska vi ju bo hemma hos Gordon och Susann. På onsdag till söndag åker vi till Koh Lanta i Thailand. Det är mycket nu, men det mesta börjar falla på plats. Vår älskade Grace flyttar till en ny svensk familj och min bil är såld. Hans var ju på konferens i Stockhom i förra veckan och fick då med sig två gitarrer och en golfbag. Vi har bara 5 kubikmeter och det är inte mycket då ett helt hem ska flyttas.
I lördags var vi bortbjudna till Ullis och Peter och deras nya penthouse högst upp i huset på 38:e våningen. En fin våning med en grym utsikt och när vi går husesyn chockades vi duktigt då detta mötte oss i ett av gästrummen. Våra vänner lyckades verkligen överraska oss!
Här sitter jag tillsammans med nästan hela goa gänget. (Gordon saknades eftersom han var i Sverige). De här underbara människorna har gjort att vår tid här varit på topp och det vill jag verkligen tacka för. Att ta steget att flytta utomlands kan vara ganska jobbigt då det är mycket som är nytt och du lämnar invanda mönster, vänner, släkt och trygg plattform där det mesta fungerar. Jag har i det här gänget fått den grundtryggheten och så himla mycket mer...massa kärlek, skratt, mojitos och fantastiska upplevelser har vi delat tillsammans bland mycket annat då vi på vår gemensamma resa till Bali bevittnade när Gary och Tarja ställde till med det finaste bröllopet.
Det är ett hysteriskt galet gäng!
Efter bubbel och goda tilltugg bar det vidare till "Out of Africa" för middag där vi åt utsökt Seafood Platter och drack mera vin...
Vi fortsatte sedan till Waikkiki där de har bra liveband och biljardbord. Vad kan man mer begära? "BangsarLadies" hade också en liten gemensam kassa som vi passade på att nollställa...
Stora kramen...
Den här veckan har inneburit massa avsked... I Valencia träffade jag i början av veckan Stefanie och Corrie...
Nina fyllde år förra helgen så henne firade vi på måndagen med att mötas på "Crafts Center" för att måla lite batik. Batik är som att måla i en målarbok, eftersom linjerna redan finns uppritade med vax. Nina hade ett personligt fint motiv av Kuala Lumpur som hennes dotter Katja ritat. Vi avslutade en mysig dag med italiensk 3-rätterslunch.
En annan utsökt lunch jag haft den här veckan var på indiska bananaleafstället "Nirwana Maju" i Bangsar. Med svenska ögons mått ser det slafsigt och ofräscht ut då maten serveras med skopor ur kantiner direkt på ett bananblad och gästerna runt dig äter maten med händerna, men har ni en chans att åka hit gör det...Det lämnar ingen besviken!
Såhär ser den färdiga "tallriken"ut!
Som ni vet har jag tillbringat mycket tid på golfbanan de här åren (och inte blir jag bättre). Som en sista "final" bokade fredagsgolfgänget på Kuala Lumpur Golf & Country Club (KLGCC) där det var mästerskapstävling förra helgen. Charlotte har medlemsskap och kan då ta med betalande gäster och det är en mycket vacker bana! Vi avslutade vår trevliga runda med lunch och firade med "Tiger" i klubbrestaurangen. Det var ju ändå fredag!
I torsdags var det ännu ett avsked med min goa vän Joanna som jag bland annat spelat tisdagsgolf med sedan jag kom. Joanna och Gary bor på tredje hålet vid golfbanan Monterez där de nyligen fått flytta in i deras "palats" efter nästan fyra års byggande. Att bygga hus i Sverige var inte heller någon barnlek, men i Malaysia verkar det ta priset. Nu kan de dock andas ut och njuta av vinrum, infinitypool, walkinclosets, nedsänkt jaccuzzi, akvarium med levande koraller, högt i tak och öppna glaspartier med dammar inomhus där även Koifiskarna fått sitt paradis. Vilket hus!
Vår största högtid pågår just nu, Chinese New Year (Gong Xi Fa Cai) då vi lämnar Hästens år och välkomnar Geten. Familjeförberedelserna innebär att måla om, bättra på, rensa, kratta upp löv, beskära, städa (ut med gammalt och in med nytt), dekorera boendena med röda lampor, drapera röda tyger och hänga upp (överallt) röda pappersfigurer. Festligheterna pågår i femton dagar och många reser hem till nära och kära. Högtiden är en stor familjehögtid då man samlas kring maten, överlämnar röda kuvert med penninggåvor, fyrverkerier och den obligatoriska "Lion Dance" där lejonet går från rum till rum för att skrämma iväg det onda och bringa lycka och välgång. Skolor, företag och de flesta ställen håller stängt under den här veckan och vi åker själva iväg eftersom Hans har ett par dagar ledigt.
I fredags var vi bjudna på trevligt Chinese New Year party till våra grannar, vår malaysiska vän Felicier och hennes italienske man Giancarlo. De bor i en jättevilla här i Sierramas (ca. 1000 m2) med flera bilar varav den ena en vit superläcker Ferrari. Det var knytis och menyn var från jordens alla hörn. Själv hade vi kanapeérna på vår lott och de älskade den svenska "Gubbröran" , köttbullarna och laxrullarna med pepparrot.
De är både generösa och vackra!
Här rörs det om i svampsoppan och köttet läggs upp på varma tallrikar...Men det mest spännande stod ändå det kinesiska paret Janet och Thomas för då de tagit med Yee Sang som är en malaysisk rätt där alla tar sina pinnar och hjälps åt att röra om. Det är startskottet på middagen och anses bringa oss tur. Hela ceremonin startas med att Thomas höll ett tal om lycka och välgång för oss alla!
Hela glada festgänget där vi var en mix av nationaliteter, alltifrån USA, Australien, Italien, Malaysia och Sverige.
Vi vill tacka alla för en supertrevlig vecka. Nu har nedräkningen som sagt börjat... Med förhoppning om ett bra år önskar jag er ett riktigt Gong Xi Fa Cai!
Thaipusam, mat och Rooftop Bar!
Nu hoppas jag att ni har en lång stund framför er för att den här veckan har varit händelserik. Förra helgen var vi i Kambodja med alla de intrycken och på måndagen får jag mer intryck än jag tror att jag klarar av...
Den indiska högtiden Thaipusam firas här och avslutas i Batu Caves med den långa vandringen uppför de 272 trappstegen för att nå templet, överlämna offergåva och få sin välsignelse.
Hinduerna förbereder sig med 48 dagars fasta. Dagen för Thaipusam (Tamil festival) startar hinduerna i gryningen (mitt på dagen har vi ju 35 graders värme) för den cirka 8 timmar långa vandringen från Kuala Lumpur bärande på olika varianter av "Kavadi". "Kavadi" är en offergåva med mjölk till Lord Murugan (2007 uppfördes den nästan 43 m höga Lord Murugan här i Batu Caves) och kan vara alltifrån att bära en kanna mjölk på huvudet, trästock över axlarna eller stora blomutsmyckade järnställningar. På festivaldagen rakar sig många, smörjer in sig med aska, piercar sin kropp, tungan eller kinderna med stora nålar. Piercingen ska göra den troende medveten om Lord Murugan, förhindra prat och en total närvaro av smärta. Väl framme i Batu Caves tvättar de sig i floden innan den sista mödosamma vandringen startar uppför...
Jag åkte hit för att få ta del av Hinduernas högtid och det var en helt fantastisk upplevelse. Jag kände mig mycket välkommen och hade förmånen att få följa en familj från start till mål då de "bar" den unga pojkens färd upp de sista metrarna med sin närvaro, välsignelse och hur de i samklang högt uttalar "will", "will", "will" paus "will", "will", "will", paus o s v... En Priest välsignar marken med en liten eld och stryker olika färger av aska (?) i ansiktet på familjemedlemmarna innan det är dags...
Här gör de sig redo och tar en stund för att samla sig innan det är dags att påbörja sin klättring.
Det är också lyfta av en orkester som spelar i starten.
Här ser vi en mycket glad ung man som klarade av den här långa, mödosamma vandringen upptill Temple Cave. Han har fått sin välsignelse och nu återstår att överlämna "Kavadi".
Många gulklädda, blomsterprydda kvinnor sågs bära mjölken på huvudet...
Många män (och även barn) var rakade och piercade och hade sina huvuden och kropp insmorda.
Många väljer att istället bära mjölken i behållare som är piercade i kroppen. Nog kan man nästan föreställa sig smärtan och närvaron...
...och hur tungt det ska vara!
Vid varje avsats fick den här mannen en stol att sätta sig på och återhämta sig inför några till trappsteg... "Kavadis" kan ibland vara uppemot 100 kg har jag läst och den här mannens är ju en hygglig pjäs att bära.
Många kämpar vittnade jag om den här förmiddagen...
... Och här ses en glad kvinna vila benen en stund. (Fin bild om jag får skryta lite).
Men jag fick också se de som hade det riktigt kämpigt. Den här plågade kvinnan gick på sina bara knän uppför, med hjälp och stöd av sina vänner.
Det var inte bara "vuxna" som hade "Kavadis". Här ser vi tre bröder och stolta föräldrar.
Många går barfota... I templet är man inte tillåten att bära skor och de kan vara svåra att hitta igen, men jag hade på mig mina gröna flip flops den här dagen. Jag fick också en välsignelse med en lång bön (bara för mig) och en röd prick i pannan. Min gåva blev ingen "Kavadi" utan en sedel.
Bilder inifrån limestonegrottan!
"Temple Cave" ligger på en mycket vacker plats med vida utsikt över Kuala Lumpur stad och dess omgivningar.
Jag säger hej då för den här gången och är mycket tacksam över att just jag fått uppleva detta...
...men festligheterna har bara börjat för på tisdagen var det mer än en miljon besökare här i Batu Caves. (Den här bilden har jag lånat, men alla övriga bilder är mina egna).
Jag är också väldigt tacksam över att skolan gått så fantastiskt bra. Nu är jag klar med alla hemtentor och "endast" uppsatsen är kvar. Känner att jag ska ta det lite med ro... Jag går ju faktiskt ut först den 6 juni.
Lite golfspelande har det blivit den här veckan. Här fredagsgolf på KGPA med Helen, Susann och även Hans spelade 9 hål.
Torsdag spelade vi på fina mästerskapsbanan som ligger väldigt nära oss, Rahman Putra.
Ett annat juvelställe nära oss är den lokala kinesrestaurangen Soon Hock. Alltså, vilken mat och det är alltid knökfullt av kineser vilket brukar vara ett bra betyg för en restaurang.
När vi lämnade in våra tavlor från Bali för inramning hos Vincent i Chinatown passade vi på att ta lunch på Kuala Lumpurs äldsta restaurang "Old China Café". De serverar kinesisk malaymat "Nyonya" som är lite kryddstark mat med malaysiska kryddor. Beef Redang och Chicken Redang med kokosriset (som har en krydda som gör riset blått) är en matupplevelse! Vi passerade även tebutiken och fick smaka på lite olika teer.
Den egenlagade asiatiska maten blev också mumsig den här gången.
Vårt fredagsmys hade vi i Bangsar och startade på "The Social" innan vi besökte en supermysig restaurang som låg lite "bakom", Hits & Mrs. Det finns verkligen så otroooooligt många bra matställen i den här staden. Det är sällan man blir besviken!
På lördagen hade jag bokat bord på Rooftop Bar på First Avenue i Bandar Utama, men innan var det några vänner som kom över till oss på en fördrink. Jag hade gjort en drink med Vodka Kurant, Cranberry och Limejuice och den andra var med Malibu, Limejuice och Grapefruktjuice. De var riktigt smarriga!
Sarina, Lars, Susann, Gordon, Ulrika, Jill och Richard var med hemma hos oss.
Här är vi nu på Rooftop Bar och det var ett riktigt häftigt ställe. Synd tycker jag är att de inte öppnar förrän klockan åtta och man missar ju på det sättet solnedgången, men det är något speciellt att befinna sig på ett ställe med 360 graders vy och stjärnhimlen som tak.
Här har också Nina, Dan, Tarja och Gary anslutit för en fördrink...
...innan middagen på restaurangen en trappa ner.
Hans skulle åka med halv treplanet på natten till Stockholm (konferens i ett par dagar) så vi fick lite abrupt bryta upp och åka halv tolv...
... Midnatt och det är en ny dag, men inte vilken som helst för det är Ninas födelsedag. Grattis kära Nina på födelsedagen och den firas som sig bör med Champagne. Önskar er alla en riktigt trevlig vecka. Stor varm kram från mig till dig!
En fin gåva av en fin vän!
Kambodja
Den här veckan började ganska kämpigt med inlämning av hemtentan plus att jag hade influensa, ögoninflammation, migrän och en nerv som tryckte på axeln. Effekten blev att jag hade några sömnlösa nätter och samtidigt tvungen att med igensåsade ögon ta mig igenom böcker m m för att få ihop fyra sidor om, utifrån en uppgift, hur jag skulle agera som "Utvärderare"... Jag lyckades skicka in den och nu återstår "bara" uppsatsen!
Fredagmorgon gick vi upp redan halv fem på morgonen för att vara i Siem Reap klockan åtta. Två timmars flygresa och för 1000 kronor t o r befinner man sig i ett annat helt olikt Asiatiskt land. Kambodja har en väldigt mörk nutida historia då de kommunistiska Röda khmererna med Pol Pot intog huvudstaden Phnom Penh 1975 och avrättade alla med utbildning. Cirka 1,7 miljoner människor fick sätta livet till med de mest avskyvärda tortyrmetoderna och "killing fields" i Phnom Penh vittnar om förskräckelsen. De outbildade fördrevs ut från städerna för att odla ris. Mycket fattiga, hungriga och under inhumana förhållanden fick människor det mycket svårt. Det är inte mer än 40 år sedan... Och det kommer att ta tid att bygga upp igen. Landet är rikt kulturellt, men ekonomiskt är det mycket fattigt. Befolkningen i Kambodja lider svårt av de gångna krigen även nu då fred råder. Stora delar av Kambodja är nämligen minerat och hundratals människor dödas eller skadas varje år av minorna vilket lett till att Kambodja idag har en mycket stor andel handikappade vilket ytterligare försvårar landets uppbyggnad.
Siem Reap är ju med sina cirka 170 000 invånare mest känd för sina tempelbyggnader som uppfördes på 900 - 1300-talet och det var också vår huvudsakliga anledning att åka hit. Det är magiskt med alla dessa tempelbyggnader!
Vi åkte den "lilla" turen och den tog oss en hel dag att upptäcka.
Träden har vuxit sig stora och kryper in i templen som "inälvor" i en kropp.
Fantastiska byggnader och området är gigantiskt och man förstår att det en dag för länge sedan hade sin storhetstid. Idag är Kambodianerna mycket stolta över tempelområdet, håller det rent från skräp och restaureringsarbeten pågår löpande vilket är glädjande.
Mäktiga ingångar...
... I templen tillbes de hinduiska gudarna. Hinduer erövrade området från buddhister för flera hundra år sedan och "halshögg " då alla sten Buddhas.
Sista stoppet var då till slut Angkor Wat.
Efter tempelturen återvände vi till vårt fina hotell...
... och de serverade mycket goda frukostar....mmmm "Crêpes Suzette".
Vi hann även med att hänga vid poolen... Här var det "bara" 28 grader (jmf KL 34-36 grader).
Andra dagen tog vi tuk tuk till "Floating Village "där vi fick en egen båt och egen guide. Killen bodde själv i en av de 80 husbåtarna med sina tre syskon och mamma och pappa. Totalt bestod byn av cirka 2 700 vuxna och barn. De lever enbart på fiske. Det finns båtar för restauranger, båtar för affärer och båtar för skola.
Just nu är det torra säsongen så vattennivån är extremt låg.
Vår trevliga kille och guide!
Vi åkte förbi affären för att köpa med oss en säck ris som vi överlämnade som gåva till skolan.
Det går 300 barn i skolan. Av dessa är 120 barn utan föräldrar och spenderar "all" sim tid här. De fyra lärarna fungerar som "mamma och pappa ". Flickan i gult blev jag så förtjust i. Henne ville jag ta med mig hem!
Fanns även en krokodilfarm (på en av båtarna)! Krokodil fanns i alla olika modeller.
Här finns massor av prylar att handla till mycket bra priser. Vi gick dock hellre på massage än shoppade.
På kvällen försökte vi få bord på "Haven" (TripAdvisor nummer 1), men fullbokat. Vi chansade och åkte dit och hade tur att få plats. Haven är en restaurang som drivs av ett brittiskt par som varje år tar in trainees från "gatan" för att unga människor ska få lära sig ett yrke och få en chans till ett bättre liv. Idén är fantastisk och det var mycket god mat. Förstår att det är ett populärt ställe!
Vi avslutade vår mysiga kväll på "Pub Street" som är en gata med liv och rörelse av backpackers, tuk tuks, massageställen, nattmarknad, old market, restauranger och barer. Vi avslutade vår kväll med en Mojito och tittade storögt omkring...
...för precis framför oss var det en "matvagn" som sålde spindlar, orm, skalbaggar och larver...Den var välbesökt av oss som tycker att det är konstigt, men också av många som anser det vara en delikatess. Larverna ska vara en höjdare, men där fegar både jag och Hans ur!
Kambodja är ett land som jag för alltid kommer att vurma för...Förra året hade jag ju förmånen att få åka till Phnom Penh tillsammans med trettio andra västerlänningar och bygga 17 hus till extremt fattiga familjer. "The meaning of life is to give life meaning ". Dess fruktansvärda historia har inte på något sätt färgat av sig på dessa varma och vänliga människor. Det känns hoppfullt!
Här i Kuala Lumpur har vi Indisk högtid. Vi firar Thaipusam och det kommer jag att berätta mer om i nästa inlägg.Trevlig vecka på er!
