Malaysiafrun

Den här veckan har det på dagarna funnits ett enda fokus och det är PLUGG!! Jag har satt mig själv i (onödig) stress för uppgiften ska skickas in på fredag. Min uppgift är att jag har fått ett företags problem beskrivet och jag ska nu agera organisationskonsult och utifrån teorierna i böckerna lämna ett förslag på vad som bör göras. Spännande är det iallafall! Jag har haft världens bästa februari som kort sammanfattas med bestigningen av Mount Kinabalu i Borneo, härligt besök från Sverige, många roliga kvällar med gänget här och avslutades med volontärresan till Kambodja.

Mars börjar också bra för trots studiehets så har jag kvällarna fria.

 

Det var fem speciella dagar som gav mig så mycket på många plan. Ni som läst mina tidigare inlägg om Kambodja vet att jag haft en ganska omtumlande resa känslomässigt. Men, det har också varit alldeles underbart! Inte minst att få uppleva dessa dagar med ett så trevligt gäng människor från jordens alla hörn. Vår gemensamma beröringspunkt är att vi alla är expats och bor i Kuala Lumpur... iallafall tillsvidare!

 

Cambodia har en fruktansvärd historia med så mycket grymhet som är svår att förstå. Jag har besökt "Killing fields" där närmare 1,7 - 3,3 miljoner (uppgifterna går isär om hur många) människor begravdes, ofta i massgravar efter år av tortyr i fängelset Tuol Sleng, S-21. Det här illaryktade tortyrcentret utsatte sina fångar för den grymmaste behandlingen och utav 30 000 överlevde endast 7. Idag lever två och en av dessa fångar var på plats. Människorna ankagades för att vara medlemmar av CIA eller KGB. Ett annat "brott" dessa människor var anklagade för var att de var välutbildade. Lärare, läkare, advokater, ekonomer, journalister...Ja, alla med någon sorts utbildning skulle utplånas.

Det började med att "Röda Khmererna" intog Phnom Penh 17 april, 1975 då staden redan var försvagad och i krig med Vietnam och amerikanarna gjorde bombattacker. Stadens invånare vågade sig ut på gatan, lyckliga och med klappande händer och mottog de Röda Khmererna men det var innan de förstod vilket skräckvälde som skulle pågå framtill 1978. Alla stadens invånare skulle fördrivas ut på landsbygden och fick lämna allt ifrån sig. Pol Pot, de Röda Khmerernas ledare var påverkad av Maoismen och hade bestämt sig för att driva ett kommunistiskt samhälle från år Zero där pengar inte längre skulle ha någon betydelse. Riset däremot var "guldet" och nu skulle man tredubbla skörden.  "Ris växer inte ur asfalten" menade Pol Pot och ville med risöverskottet (som uteblev) köpa mekaniska jordbruksmaskiner. Av Kambodjas 7 miljoner invånare fick cirka 1,7 - 2,5 miljoner sätta livet till. Alla utbildade skulle "försvinna" (rädd att inte kunna kontrollera välutbildade invånare), pengar skulle inte längre ha något värde (fick berättat hur de trampade på sedlar), de kunde ta bilen (men inte kunna tanka den), sjukhus och skolor brändes ned eller blev fängelse (S-21), religionsfriheten avskaffades. Byborna var ständigt hungriga och fick en skål med ris (ca 6 dl) som skulle räcka till sex personer. Svaga, sjuka som inte orkade ta sig till den gemensamma matplatsen fick inget. Det innebar att den risskålen ofta fick delas med flera. Någon rök från hyddorna fick inte förekomma. Människorna var ständigt hungriga.

 

Kambodja ligger många år efter och har en stor del fattig befolkning. Det kommer tyvärr att ta tid att återhämta ett sådant grymt angrepp på ett folk, ett samhälle och ett land!

This time I choose to write in English so all my "new" friends from Australia, New Zeeland, Canada, United States, France, Brazil, Peru, Venezuela, Poland, Iran, Egypt, Korea, Germany, Denmark and of course Sweden can follow. 

 

We were 28 people (25 ladies and 3 guys) gathering at the airport for a little bit more than two hour trip to Phnom Penh to build houses for 17 families out on the countryside about one hour away by bus. When we rolled in with our three white buses filled with us people who are there because we all have a wish, a hope and a will that we can do something for this very poor families. We were there to build them houses that they will turn into homes. Before we had information of what we were not allowed to do and among a few things we were not allowed to give them anything (more than we already have) and we could not touch their children and if we for instance hammered ourselves or got hurt we were not allowed to show it. They are supersticious about these things. They do not like if something bad would have happened in their new house and I tell you that that is absolutely no fear because these houses were built with so much love... I am blessed to have this experience and it was a fantastic feeling for both them and us! 

 

 

Tabitha Foundation is an organisation led by an amazing woman, the Canadian lady Janne, who dedicated her life to help poor people out in Cambodia (read more and maybe you want to contribute on www.tabitha.ca). On the website you can read "Tabitha has made an impact to  463,776 families with 3,710,208 dependents from 1994 to date. Tabitha’s main activity is the Savings Program (Family Partnerships). Before joining Tabitha, many families have no savings or may only save a few cents each week as the average family earns less than $1(US) a day. Through Savings, people set goals to make their lives better.  Tabitha staff make weekly visits to families in the program to offer support and collect the savings. After 10 weeks, the families are paid 10% interest on their savings – they use the money to buy items they need thus achieving their initial goals. Then they start the cycle again, with new dreams and goals.  Families graduate from Tabitha in 5 - 7 years, after which they have enough food, clean water, shelter and a sustainable source of income". 

Ikväll samlades vi hela goa gänget hos Tarja och Gary framför TV:n med öl och pizza för att se Sverige vinna över Finland med 2 - 1. Tarja som är finska var minst sagt i minoritet. Hon gjorde så gott hon kunde och hon hade till och med målat en finsk flagga kvällen till ära. Det hjälpte tyvärr inte den här gången för Sverige var helt enkelt för bra! Nu ser vi med spänning fram emot OS-finalen. Heja Sverige!

Tänk att det bara är en vecka sedan vi gjorde en dagsutflykt från Kota Kinabalu i Borneo till paradisön Mantanami. Två timmar med färja och man var tvungen att köpa ett heldagspaket för 500 kr/person och då ingick färjan, lunch och snorkelutflykt till ytterligare två öar. Eftersom våra kroppar var i "pain" valde vi att njuta av lugnet på huvudön. Vi gick en låååång härlig strandpromenad och nu tror jag att de vackra bilderna får tala för sig själv...

Så var det dags för Jeanette att ta farväl av oss för att flytta tillbaka till Sverige och Uppsala. Efter tolv år utomlands och tio år i Kuala Lumpur väntar nu ett bra jobb på Ericsson i Kista. Hon känner sig färdig att vända blad och påbörja ett nytt kapitel i sin bok. Undra hur många vänner hon själv tagit adjö av genom åren... Det är en tråkig sida av vårt annars underbara expatliv! Anders blir kvar här tillsvidare så hon står kvar med ena benet här och det måste kännas bra efter så lång tid i ett andra hemland. Pojkarna har vuxit upp och båda har redan flyttat hem till Sverige. Jeanette kommer vi att sakna för hennes rättframhet, kvicktänkta inlägg och generositet.Anki hade ordnat med en smaskig avskedslunch som överraskning och köpt present, porslin från bland annat 1460 (!).

Peter och Eva lämnade ett grått Sverige och de längtade efter värme och avkoppling. Värme kan vi erbjuda, men avkoppling är svårare! Det finns alldeles för mycket att erbjuda i Kuala Lumpur. Jag upptäcker varje dag och då har vi varit här i drygt femton månader. Vill aldrig att det ska ta slut... Vi har dock sparkat igång våra dagar med poolen och 1000 m simning. I helgen hade vi även en bra golfrunda på Valencia. 

 

Önskar alla mina fina vänner och fina familj en Happy Valentine! Jag är så glad och tacksam över att ni finns! Vi firar med kärt besök från Sverige, Peter och Eva. Vi har spenderat dagen i solen vid poolen och just nu får de efterlängtad pedikyr på Boduair! Sedan blir det middag på vårt favoritställe WIP. Vill ju så gärna visa upp en del av vår härliga vardag! 

 Tro det eller ej, men vi klarade det!!! We did it! We did it! We did iiiiiiit! Jag hade målbilden klar för mig och jag har förberett mig mentalt i månader. Många korta nätter på sista tiden har det blivit och jag var riktigt nervös. Jag har till och med varit och tagit en hälsoundersökning med EKG. Jag har även förberett mig fysiskt med bergsvandringar, treadmill, promenader, simning m m. Tyvärr åkte jag på en rejäl förkylning och influensa för två veckor sedan. Men, det fanns aldrig att ge upp. Det var dock det hårdaste min kropp varit utsatt för och det här äventyret kan bara sammanfattas med ett ord SMÄRTA! Det går aldrig att föreställa sig eller förbereda sig, men i efterhand var "resan" alldeles underbar och fantastisk, men vi tar det från början!

 

Här har vi mött vår mountainguide Mike som var ovärderlig under resans gång. Hans humor och skratt underlättade vår tuffa vandring.Det finns två vägar upp och vi hade efter ett samtal med ett gäng kineser bestämt oss för att gå upp den ena vägen och sedan komma ner den andra. Mike avrådde oss å det bestämdaste för trots att den skulle vara vackrare var den 2 km längre. Det skulle räcka med 6 km branta uppåtstigningar för min del skulle det visa sig. Det är tur att man inte visste då vad som komma skall... Även om jag fått många tips av goda vänner som gjort den här vandringen/klättringen  tidigare. 

Umeå är Europas Kulturhuvudstad 2014 och invigningen skedde i helgen. Celebriteter som kronprinsessan Viktoria och prins Daniel var på plats som så många andra. I helgen har jag haft kraftig Umeålängtan och känt att jag hade verkligen velat vara på plats för att ta del av alla festligheter. Umeå, (Björkarnas stad) är en fantastisk stad med drygt 118 000 invånare och jag är en mycket stolt f d Umeåbo. Medelåldern på 38 år är flera år lägre än riksgenomsnittet och det har sin förklaring i Umeå Universitet, Handelshögskolan, Designhögskolan, Konsthögskolan, Sveriges Lantbruksuniversitet med flera. Umeå har rustats för mycket pengar i samband med detta, men jag är övertygad om att det är positivt för staden och att det förhoppningsvis kommer locka till sig många välförtjänta turister. Själv har jag tittat in på Hemnet och drömt lite!

 

Hipp hipp hurra för bästa Susann som har födelsedag idag. Vi uppvaktade henne med present och en semla som jag bakat. Det är ju en ganska unik present här!

 

Vi träffade delar av gänget och den här kvällen samlades vi på fina restaurangen Tamarind Neo. (Peter och Ullis var i Myanmar. De reste som så många andra iväg den här nyårshelgen eftersom det är röda dagar här nu). Några reser också till KL som bland annat min kurskamrat Emma som annars bor i Ipoh (drygt två timmar härifrån). Emma och Daniel anslöt lite senare den här kvällen och för de var det första gången de pratade svenska sedan de kom i augusti. Tänk vad olika expatlivet kan vara! Restaurangen Tamarind Neo är ett ställe med rätt känsla för inredning och mycket god mat! Tamarind har tre coola ställen och för ganska precis ett år sedan var vi på Tamarind Springs i djungeln med min bror Johan och Elisabeth som den kvällen fyllde år. Härliga minnen! Nästa gång blir på Alla-Hjärtans-Dagen den 14 februari då vi har fint besök från Sverige.

Gott Nytt År! Nyårsafton firas nu här och är den största kinesiska högtiden. Vi lämnar nu Ormens år och välkomnar Hästens år. Det är STORT här och det råder röd dekorationshysteri i hela stan och SALE överallt. Husen runtom i vårt område har fått en röd förvandling. Många har ställt ut stora dekorationshästar i trädgården. Fyrverkerierna har kört igång och det ska nu firas i tio dagar framåt. Det har städats och fejats och det ska inhandlas nya röda kläder för högtiden. Barnen får röda kuvert med en slant, familjerna har fest med massa mat, kakor och klementiner. Den obligatoriska Lejondansen som går igenom huset, från rum till rum och skrämmer bort det onda och välkomnar det goda avslutas med att alla kastar klementiner och lyckopengar på golvet! Det är en stark och mycket betydelsefull högtid för kineserna. Det är inte alltid lätt som "invandrare" att göra rätt. När vi ställt vår sopkvast på sidan om vårt hus mot deras hus fick vi tillsägelse av vår granne. De vill inte se en kvast för det betyder otur! Det finns så många "regler" och betydelser av olika symboler som  vatten, koifiskar, antalet fiskar, olika siffror betyder tur och otur, grodor, lyckoslantar, färger, påfåglar, väderstreck m m. En gör så gott den kan... Happy New Year!

 En liten gåva (rött kuvert med en slant, en trälåda med klementiner, kakor eller som här en presentkorg) är kutym till Chinese New Year!

Har varit influensasjuk med förkylning, ont i kroppen och huvudvärk några dagar och jag tycker riktigt synd om mig själv. Hans är bortrest. Han jobbar i Jakarta den här veckan. Åkte söndagmorgon och kommer hem fredagkväll. Jag har läst allt på FB, tittat på pinterest, läst bloggar, sett en bra film "Saving Mr Banks" med Tom Hanks, Emma Thompson och snyggingen Colin Farrell! Några bra filmtips? Böcker orkar jag inte läsa. Jag vill bara bli frisk! Dricker te med färsk ingefära och citron, men i den här värmen passar det bättre med smoothies. Det får bli en gjord på äpple, gurka, citron och ingefära! Tänker på er alla goa vänner därute och glöm aldrig att vara stolt över dig själv! Du är utvald (iallafall av mig). Puss på er! 

 

Jag älskar att vakna här. Det är så vackert, lugnt och de ljud som hörs är från de färgstarka fåglarna som till exempel den klarblå Kingfisher. Från balkongen ser jag ner på våra stora Koifiskar (som ska inbringa tur enligt kineserna). Jag är nog en countrygirl, men någon gång skulle det vara roligt att bo mitt i "smeten". Kuala Lumpurs innerstad har 1,6 miljoner invånare och med områdena omkring är det 5,7 miljoner. Det är motorväg hela vägen in. Undviker vi "rush hours" är vi där på 20-30 minuter. Vi bor kvar till vårt kontrakt går ut i november, men sedan får vi se. Har svårt att tänka mig en mer naturskön plats bara.

Förra veckan köpte vi nya järnklubbor och det var dags. Tjugo år sedan vi köpte våra första set och det har hänt en del under de hör åren. Vi köpte Taylormade och fick möjlighet att prova de under sju dagar. Och det har vi gjort! Det går riktigt bra, men greenspelet måste bli bättre för min del. Igår spelade vi 9 hål med Gordon och Susann på Valencia för att efter lunch möta upp med våra kanadensiska vänner Joanna, Gary, Doris och Doug för en 18-hålsrunda på Monterez. Vi hade en toppentrevlig golfdag som vi avslutade med middag och champagne!

Oj oj oj vad de är effektiva här. I tisdags besökte jag Pantai Hospital klockan tio för att göra en hälsoundersökning och fyra timmar senare var jag klar. Förutom det sedvanliga urin- och blodproven röntgade de ryggen, tog EKG, scannade alla inre organ med ultraljud, mammografi, ultraljud av brösten, och besök på gyn. Efter lunch (som de bjöd på) var alla resultat färdiga och jag fick träffa doktorn. Personalen var helt fantastisk och så många varma leenden och omtanke har jag sällan känt. Det fanns alltid någon som var "ansvarig" för att jag skulle hitta och följde mig runt till de andra avdelningarna. Alla "papper" las i en väska som jag sedan fick med mig hem. Sedan har jag återbesök till veckan för att träffa Hematologiläkaren och det ska bli spännande att höra om de har några andra infallsvinklar på min "sjukdom". Allmänläkaren trodde att jag hade denguefeber, men det kunde vi snabbt avfärda eftersom jag levt med de här låga blodvärdena i mer än tio år!!!

En ljuvlig kväll då hela gänget samlades på Souled Out i Ampang redan klockan sex för happy hour.  Kvällens tema var värvningskväll och det var kanske inte så många nya, men alla vi "gamla" trivdes