Jag lever...
Det är tio år sedan jag var full av blåmärken och också fick mitt dödsbesked. Hur osannolikt är det då inte att fortfarande få leva? Det var dramatiskt som det såklart alltid är när man nås av ett tungt besked. Alla mina värden som röda blodkroppar, vita blodkroppar och trombocytvärde var extremt låga och till slut var det benmärgstransplantation som skulle kunna hjälpa mig. Mina syskon kollades upp, men de skulle kunna hjälpa varandra, men tyvärr inte mig... Det blev ett hårt bakslag och efterforskningen började ske globalt. Ett fyrtiotal namn i USA dök upp. (Asien och vi västerlänningar har inte samma blodtyp så vi kan inte hjälpa varandra). I samma veva var jag heltidssjukskriven och blev erbjuden psykoterapeauthjälp av jobbet och det var det bästa jag gjort. Jag har nu 10-årsjubileum och känner mig friskare och starkare än någonsin. I am alive, I am thankful and I am breathing life!

Kommentarer
Postat av: Jessica
Oj vad tiden går!! Minns det som igår! Då skulle ni iväg till Frankrike fira mamma 60 år, du visste inte om du skulle kunna följa. Då måste Ceasar vara 10 år snart?! Minns vi passade honom som valp på kontoret. Grattis till det viktigaste av allt.. LIVET! Du ser piggare och snyggare ut än nånsin!
Svar:
Malaysiafrun
Postat av: Mona i Umeå
Hej Ancha !
Har totalt missat att du har varit så illa däran.....vågar jag fråga vad för sjukdom du hade ? Trots allt så är du fräshare än någonsin och med din positiva livssyn så förstår jag att du klarar av motgångar .....Många STORA KRAMAR från Mona
Svar:
Malaysiafrun
Trackback