Malaysiafrun

När min systerson Alfred beskriver hur han saknar vår fina kille Ceasar inser jag att det var länge sedan jag la ut något om honom. Han är värd det...All uppmärksamhet som finns för han ger oss så ofantligt mycket. Han är trots sina 10 1/2 år ofattbart pigg och han verkar klara värmen galant. Hans rörelsemönster är fortfarande som en valps... Han flyttade in hos oss som valp i samband med att jag var sjuk. Barnen hade tjatat länge och Hans ville gärna ha hund, men jag var stenhård. Jag har egentligen aldrig haft någon relation till hundar och djur. Vet att min förra chef uttryckte det som att en familj inte är komplett utan hund. Jag tyckte nog då att det lät ganska underligt, men som sjuk ändrade jag mig. Varför någonsin säga NEJ till något? (Försöker leva efter den devisen.) Man kan alltid prova och fungerar det inte får man då ta konsekvenserna och hitta en lösning. Man skulle kunna säga att Ceasar lärt mig mycket för oj, oj, oj vad jag älskar att ha honom i mitt liv! Tack för att du finns!