Malaysiafrun

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sverige - Färöarna och jag sitter och tittar på matchen på TV. Vi bor ca. 2 km från Friends Arena så det känns som att jag felprioriterat denna fina kväll. Men, jag har varit med Matilda och mamma i Solna Centrum i fyra timmar för att hjälpa mamma att hitta något fint att ta på sig imorgon. Hon fyller ju 70 år! Jag känner mig helt slut och cyklade direkt hem och förbi alla svenska fotbollssupportrar istället för att sitta på Friends läktare och heja fram vårt svenska landslag.

  

Jag är hemma i Duvbo i vår fina nya 2:a som vi byggde under huset med full takhöjd och stora fönster. Hur dammigt kan det bli på 6 månader? Jag och Amanda har idag städat, städat och städat. Vi hyr ju ut själva huset, men de verkar vara bortresta. Gräset och maskrosorna når knähöjd så imorgon ska jag fixa utomhus. Ute lyser solen och jag har precis varit ute och joggat. Det är trögt, men det brukar det vara när man börjar. Det är svalt, skönt och många härliga dofter. SommarSverige är verkligen vackert med blommande syrener, hortensia, pärlbuskar m m. Pionerna står på tur. Det är njutbart!

 

Oj, vad roligt man kan ha med lite hobbyglitter, base coat och top coat...Och titta vad fint det blir. Har precis gjort de rosa naglarna med glitter och nagellack som skiner i mörkret. Mina medpassagerare på flyget inatt kanske kommer att få svårt att sova ;-). 

 

Ja, tänk vad kul killarna har att de faktiskt har det här gemensamma intresset - musiken. Idag träffades de för att öva och jamma lite hemma hos oss. Vad kommer det att leda till? Ja, kanske inte mer än att de har väldigt kul för stunden, men är inte det huvudsaken. Att gripa stunden... Själv stod jag för markservicen och ordnade med tilltugg, öl och GTs. 

 

Världens största Brännbollsturnering spelas nämligen i helgen i Umeå och det är strålande väder och en riktig folkfest. Några går in för att nå toppen och andra har andra mål med dagarna. Turneringen spelas hursomhelst i Umeå varje år i slutet av maj och började redan 1974 med 44 lag. I år är det 322 lag anmälda och Brännbollsturneringen och Brännbollsyran på kvällen är ett av stadens stora happenings. Cupen växte genom åren till ett jättearrangemang 1990 med över 1 000 lag och tre speldagar. Det var det året jag var med och vann cupen för andra gången med mitt lag "Jesu Lärjungar". 1988 var första gången och vi fanns med i toppstriden även 1989 (Själv sprang jag gravid med Matilda det året), men åkte ut i semifinalen den gången. I tre dagar hade vi sprungit, kastat och slagit den där bollen. Det är obeskrivligt och det går inte att återberätta hur trötta ben och kropp var, men att få spela inför över 10 000 åskådare var en riktig adrenalinkick. Det är inte alla som kan kalla sig "Världsmästare". Ett av mina stora "moments" i livet och tänk att det i år är 25 år sedan...

Att det var länge sedan vittnar den här bilden om. "Finn fem fel" är inte svårt att se här. Förutom min "sportiga" klädsel kommer jag inte ens ihåg hur man ska hålla slagträet. Illa!!!

Eftersom jag är först att åka till Sverige, redan på måndag träffades vi på en lunch på Shangri-La hotell. Allt fanns på den här buffén och det var gudomligt gott. Vi åkte sedan vidare för en pedikyr, lite shopping, ett glas vin på Social och såklart mötte vi upp med killarna på W I P på kvällen. Det var en toppendag, eftermiddag  och kväll med bästa tjejerna! 

 

Ni undrar säkert vad som hänt eftersom jag varit osynlig några dagar. Fast det stämmer ju inte riktigt heller för Tarja har ju "bombarderat" er med bilder på FB från vår härliga resa till Langkawi. Helt fantastiskt har det varit! Vi är två bokklubbar här i KL, varav den andra där Anki är med bestämde att de skulle åka upp och bo i hennes fina "sommarhus". Då ville vi förstås inte vara sämre...Sagt och gjort bokade vi andra in oss på resort och totalt femton tjejer har nu umgåtts. Vi har pratat, skrattat, ätit, druckit, upptäckt Langkawi och njutit av den härliga stranden. Jag och Tarja bodde i "mitt sommarhus" där jag varit tidigare. Det är en enkel bungalow med AC, men ligger fint direkt på Pantai Cenangstranden.

 

Här får ni följa med mig på min resa till Langkawi! 

Det är tio år sedan jag var full av blåmärken och också fick mitt dödsbesked. Hur osannolikt är det då inte att fortfarande få leva? Det var dramatiskt som det såklart alltid är när man nås av ett tungt besked. Alla mina värden som röda blodkroppar, vita blodkroppar och trombocytvärde var extremt låga och till slut var det benmärgstransplantation som skulle kunna hjälpa mig. Mina syskon kollades upp, men de skulle kunna hjälpa varandra, men tyvärr inte mig... Det blev ett hårt bakslag och efterforskningen började ske globalt. Ett fyrtiotal namn i USA dök upp. (Asien och vi västerlänningar har inte samma blodtyp så vi kan inte hjälpa varandra). I samma veva var jag heltidssjukskriven och blev erbjuden psykoterapeauthjälp av jobbet och det var det bästa jag gjort. Jag har nu 10-årsjubileum och känner mig friskare och starkare än någonsin. I am alive, I am thankful and I am breathing life!

Vi hade fått den här "Djungelrestaurangen" Subak rekommenderad och det var en riktig hit. God mat och jag älskar den här balinesiska inredningsstilen. Det är snyggt! Den ligger inte alls långt från oss så någonting säger mig att det här kommer att bli en riktig favorit för oss. 

 

Det kan man verkligen inte klaga på. Vi känner oss inte en dag äldre än tjugofem... Här går alla åldrar ut och det finns många ställen att välja på. Vi har dock vårat stammisställe, W.I.P i Bangsar, där vi ses på fredagar på after work. Förra fredagen fortsatte vi in till stan till Marini´s on 57. Det är högt upp på 57:e våningen och närmare tornen Petronas Twin Tower kommer man nog inte. Igårkväll stannade vi på W.I.P i Bangsar och gick sedan vidare hem till Tarja och Gary på en drink, Mojito såklart. Killarna hittade in i musikrummet ganska snart och de har nog snart etablerat ett band. 

 

 

 

Idag har vi Public Holiday för att fira Guatama Buddhas födelsedag. Hans var ledig och vi firade med att besöka vår favoritthairestaurang Khunthai, gjorde ett kort stopp vid ett av de många många små offertempelplatser som finns utmed vägarna och avslutade sedan med en skön massage. 

 

Idag är det ännu en härlig dag vid poolen. Vi simtränar och njuter av stillheten vid poolen så ofta vi kan. Gärna med en god bok... Hoppas nu att det också blir sommar i hela Sverige snart. I mina hemtrakter Umeå verkar det vara högtryck. Upp och nedvända världen, men roligt för Norrland. 

 

Eva och Mica poserar glatt.  

Efter kaffemorgon stannade styrelsen kvar för att hålla möte. (Anna, Ulrika, Jessika, Anki, Jeanette, Helen och Mica).