Malaysiafrun

Det är tio år sedan jag var full av blåmärken och också fick mitt dödsbesked. Hur osannolikt är det då inte att fortfarande få leva? Det var dramatiskt som det såklart alltid är när man nås av ett tungt besked. Alla mina värden som röda blodkroppar, vita blodkroppar och trombocytvärde var extremt låga och till slut var det benmärgstransplantation som skulle kunna hjälpa mig. Mina syskon kollades upp, men de skulle kunna hjälpa varandra, men tyvärr inte mig... Det blev ett hårt bakslag och efterforskningen började ske globalt. Ett fyrtiotal namn i USA dök upp. (Asien och vi västerlänningar har inte samma blodtyp så vi kan inte hjälpa varandra). I samma veva var jag heltidssjukskriven och blev erbjuden psykoterapeauthjälp av jobbet och det var det bästa jag gjort. Jag har nu 10-årsjubileum och känner mig friskare och starkare än någonsin. I am alive, I am thankful and I am breathing life!