I veckor, i månader har vi, jag och Hans, sett fram emot vår tripp till Kota Kinabalu och här sitter vi nu på 1600 meters höjd av Mount Kinabalu och väntar på att imorgon få börja vår vandring upp till 4095 m (Kebnekaise är drygt 2065 m). Vi förbereder oss mentalt på vår största fysiska utmaning någonsin. Vi är smånervösa men mycket förväntansfulla. Hjälp tänker jag samtidigt som jag funderar över hur illa kan det vara? Den här resan känns som väldigt otippat att jag skulle göra. Mina semestrar brukar i regel handla om beachlife;-) Häng med, håll tummarna och skänk mig en tanke den här helgen!
